BLOGG »

Hästarna
Stewen^xx »
Nicko »
Maya »

Hästar vi minns
Vindur »
Daisy »
Doris »

Makavelli »

Andra djur
Molly »
Katterna »

Hundvakt »

Änglar »

Gästbok »

Kontakt:
Maria: 070-597 27 14
maria@access-specialisten.se
hem:0240-64 10 54






Citatet:
Främlingar är bara vänner som vi inte lärt känna ännu.

Bella, 2009

En riktigt trevlig dam som bodde hos oss en månad när matte var på semester och på sjukhus. De första dagarna var hon lite dämpad, men sen började hon visa vilken personlig tjej hon är! Hon gick oftast lös tillsammans med Molly och de utvecklade sin lek fantastiskt under tiden hon var hos oss. Vid något tillfälle under de sista dagarna fick hon mig att skratta när hon hittade en strumpa inne, tog upp den och tryckte upp den i ansiktet på Molly -"Kom igen så kampar vi!"

Brutus, 2007

Föga anade jag väl att Brutus skulle påverka mitt liv i sån utsträckning! Men jag föll handlöst för den stora, stadiga killen! Hade inte ägaren hämtat honom efter fyra dagar så hade jag nog rymt med honom! Innan jag träffade Brutus visste jag inte ens att det fanns en hundras som heter Cane Corso. Några månader senare hade vi hämtat hem vår egen cane corso-valp - Molly!


Tillgiven! Efter bara några timmar hos oss vaktade han huset mot främlingar, men sa inte ens "voff" när mannen kom hem från jobbet - hur kunde han skilja på vilka som hörde till huset och inte?

"Kan man få smaka en liten korvsnutt, kanske?"

Snäll och pålitlig med barnen, fast han inte var särskilt van vid barn.

"Den SÅG godare ut än den var..."

Itchi, 2005

Hej! Jag heter Itchi Ban, allmänt kallad Itchi och är en dvärgschnauzer-dam
i mina bästa år (14 - om ni undrar).

När min matte och husse åkte på semester till Thailand ville jag inte följa
med - jag har hört att det är alldeles för varmt där. Jag ville inte heller
vara på något hundhotell - det verkar ju jätteläskigt!

Nej, PERSONLIG service vill jag ha! Jag har ju faktiskt haft två hjärnblödningar
också!


Så då fick jag åka till Pensionat Påkbo på en alldeles EGEN semester!
Personalen här är helt ok - jag har 4 små uppassare och 2 stora.



De förstår enklare uppmaningar som "jag vill gå ut", "jag vill smaka"
(som här), "lyft upp mig i soffan" och "jag vill vara ifred".
Så jag har faktiskt ingenting att klaga på!



Axel jobbar också på pensionatet. Jag tror att han är en narr.
Han är iallafall en glad prick som muntrar upp en.



Här är vi ute och snosar på gräsmattan när frosten har kommit.
Jag har nosat runt hela huset ordentligt, så jag har full koll!


Annars är det som vanligt - jag äter frukost, lunch och middag.
Jag får mina räkor (med glukosamin för de aningens stela lederna) och
lite leverpastej för den goda smakens skull. Personalen har också
lagt in mattor på golven för jag tyckte det var lite halt att gå på.

Oops - nu måste jag gå! Det är dags att kamma min mustasch!