Stall Påkbo


Hem »

BLOGG »

Hästarna
Stewenxx »
Nicko »
Maya »

Hästar vi minns
Vindur »
Daisy »
Doris »

Makavelli »

Andra djur
Molly »
Katterna »

Hundvakt »

Änglar »

Gästbok »

Kontakt:
Maria: 070-597 27 14
maria@access-specialisten.se
hem:0240-64 10 54






Citatet:
Främlingar är bara vänner som vi inte lärt känna ännu.



Makavelli

Makavelli har som 9-åring avslutat en lång och framgångsrik karriär inom galoppen. Läs mer här: Sportinfo

Söta öron...

Lite vad vi gjort

Första veckan
Jag hade sån tur att vår hovslagare, Kjell Jansson, (Kjell & Vickis Ridutbildning) kunde komma redan dagen efter hemkomst och sko honom bak. Det behövdes för han var ganska ömfotad.
På tisdagen rörde han sig så ledigt i hagen så då tänkte jag att "lika bra att prova". Vi tog sällskap av Peter och Stewen och testade att rida lite på ridbanan (skritt). Han kändes väldigt stel i vänster sida, men försökte snällt göra det jag bad honom om. Försökte stanna honom för överskänkel och säte, men där hade vi ingen kontakt...
På onsdagen tömkörde jag honom i alla gångarter i båda varven. Pigg och glad, kexchoklad! I galoppen blev han lite väl laddad, men gick avspänt och fint i trav.
På torsdagen red jag med våra stalltjejer Natalie och Fatima. Nu funkade bromsen på ridbanan - så duktig pojke! Kändes inte lika stel heller. Sen red vi ut. Gick bra ända tills vi var nästan hemma - då fick Doris för sig att hon skulle ta lite fart i nedförsbacken och Natalie for av. Doris drog iväg och Makavelli undrade förstås vad som var på gång. Sen kom Doris tillbaka - i galopp, rakt emot oss. Det tyckte han var läskigt. Allt ordnade sig dock och vi kunde sen skritta hem lugnt och fint...
På fredagen gick han bara i hagen - regnade en hel del.
På lördagen hade vi uteritt med familjen - jag o Makavelli, Peter o Stewen, Ceasar o Doris, Sixten o Maya samt Alice o Daisy. Solen sken och det blåste lite lagom så vi slapp flygfän - en riktigt skön ridtur!
Utsikt bakom Makavellis rumpa

2009-07-26 Hämtade Makavelli!
Mer lättlastad kan man inte bli... Det var knappt jag hann med uppför rampen... Sen stod han snällt och till synes helt lugn hela vägen. Varje gång vi stannade så kelade vi lite och han var så gosig. Men han bajsade bra löst, så LIIITE nervös var han nog ändå...